Jag minns mina harmoniska andetag. Jag minns hur jag upplevde att världen log för jag alltid log tillbaka. Jag minns hur jag bestämde mig att försöka rädda dig från eländet. Jag trodde att mitt leende kunde klara av livets alla sår. Det kom stunder när tillvaron blev svag. När viljan svarade med svaga andetag. Jag vet ganska lite om din värld där borta där själarna aldrig landat i glädjens harmoni. För mig kom det alltid dagar när hela världen blev vacker igen. Allt som krävdes var lockar i håret, en fin klänning & en kram från dig.
En liten dikt om något närmast hjärtat. Det var länge sen jag skrev.
ps. Den fina prickiga klänningen köpte jag på vintagemässan i Stockholm, våren 2012. peace, Sabina Tabakovic
Comments are closed.