Längtan som leder hem.⚘ 


Här sitter jag,
vid människolivets rastlösa hav,
där vågorna slår mot min kropp
som minnen av allt jag varit
och allt jag ännu inte blivit.

I skuggans land dröjer jag,
en kvinna mellan världar.
Hon som bär längtan som eld
med fötterna i mörk jord
och blicken mot ljusets rand.

Ni som vakar i de osynliga rikena,
ni som bär eld i era händer, 
öppna dörrarna.

Låt mig höra en ton,
en enda viskning
från de heliga sånger
som rör sig genom evighetens skogar.

Min själ lyssnar
som marken lyssnar till regnet.
Mitt hjärta ropar
som havet ropar till månen.

Välsignade Ursprung,
ur djupet av min kvinnliga längtan ropar jag,
ur det stilla mörker där livet gror.

Ge mig ett tecken 
en glimt av löftets låga,
en strimma sol över mina händer,
en månstråle som vilar i mitt inre.

Eller låt hela himlen brista upp,
och tusen blåsippor stiga
över Dina gyllene stränder 

så att jag äntligen minns
att jag alltid burit Dig
inom mig.
⚘ 
Från ett hjärta som minns kärlek.

(Självporträtt: Sabina Tabakovič.)
I skuggans land växer min längtan
som eld i helig jord.