När allt vackert inte räcker. ⚘

Jag är så himla ensam

Jag är alltid ensam
det känns som att jag alltid har varit det

Jag har försökt
skapa glädje
kärlek
skönhet

Jag har klätt mig vackert
gjort mig fin

men det räcker inte
inte hela vägen

Det är som att rötterna
så fort jag tar tag i mig själv
drar bort allting

kläderna faller
det vackra jag byggt
försvinner

och kvar står jag

ledsen
ensam
gömd från världen 
i ett liv jag inte orkar bära

utan kläder, smink
utan hatt
utan smycken
utan partner
utan vänner

så känns det att vara jag

snart fyrtio
och ensam

Och jag vet ju
att jag egentligen inte är det

Jag vet att det finns människor
som behöver mig, som sträcker ut en hand, som jag hjälper

Jag vet att det finns barn
som älskar mig
djur
som älskar mig
som jag älskar

Jag vet
att jag har en fantastisk familj
en magisk underbar syster

Jag vet att det finns så mycket
att glädjas åt

Jag vet
att jag har styrka
att jag kan förändra mitt liv

Jag vet att allt kan bli bra
eller kanske inte
men jag vet
att det finns skönhet
och kärlek
i världen

Och ändå

just nu

är allt för mycket

för många kläder, för många påbörjade försök
allt ligger över mig
som något jag inte kan lyfta bort

Jag är besviken
på mig själv
på det jag inte klarar
på det jag vill klara
och inte vet hur

Hur ska jag ta emot någon?
Hur ska jag åka
till den jag vill träffa?

Hur ska jag våga
något annat
än det jag redan gjort?

Hur ska jag hitta
en riktig vän?

Hur ska jag bli
den vännen
för mig själv?

Hur, hur, hur
Gud

jag är så trött, så trött

Jag drömmer om en hand som saknas
Kan inte någon bara komma

vika min garderob
tvätta min tvätt
laga min mat
handla åt mig

borsta mitt hår

bygga upp min kropp
bära mig lite

för jag orkar inte

jag orkar inte

jag orkar inte mer.

(Självporträtt: Sabina Tabakovič.
När allt vackert inte räcker. )