Elva minuter och ett helt hav.⚘
Min längtan är så stor
att den knappt får plats i mitt bröst,
som en flod som glömt sin strandlinje
och ändå fortsätter söka havet.
⚘
Och ändå undrar jag,
hur kan jag vara öppen för det som inte kan tas ifrån mig,
när jag fortfarande berusas
av ett enda hallon i min hand,
saftigt som en liten sol född i skogsbrynets skugga?
⚘
När mitt hjärta ännu stannar upp
inför det enkla & jordiska,
det som doftar av sommarregn och jord.
⚘
Och hur kan jag kalla det heligt begär,
när mina tankar fortfarande vandrar tillbaka
till den jag knappt har mött,
bara en skymt i natten,
Elva minuter av mjuk själsdans,
där två liv råkade nudda varandra
som blad som rörs av vind.
⚘
Kanske är det bara så,
att hjärtat söker former
att vila sin eld i.
⚘
Och kanske är det bättre så,
än att försvinna in i glömskans sken
av blåa skärmar och tomma hungerljud.
⚘
Kanske är det helt okej,
att vara förtrollad en stund
av någon av kött och blod bland blåsippor,
en människa som burit storm i sina händer
såsom som jag också har burit & bär i mina.
⚘
Vi fortsätter båda att leva,
även när det gör ont.
Vi stannar i det som känns.
⚘
Och jag tänker…
kanske är inte längtan något som måste renas
för att få existera.
⚘
Kanske är den bara en vild blomma
som ännu inte vet
om den växer i ljus
eller i förvirring.
⚘
Och ändå blommar den.
Min längtan följer inte logik, den följer livets egen rytm.
⚘
P.S. Idag firade jag våren, barbent & barfota mitt i skogen med en bok sedan slumrade jag till en stund bland blåsippor & fågelsång och kände mig som ett rådjur nr jag vaknade igen.
(Självporträtt av Sabina Tabakovič.)